Det utrotningshotade ”Ryafåret” har betat markerna i Warevika sedan mitten av 70-talet. Fårrasen har en slitstark, glansig ull med långa täckhår och en florstunn bottenull. Den specifikt starka ullen eftersöktes tidigt i så väl garn till mattor skapade av Märta Måås som till raggsockor och vantar tillverkade i hemmen. Ullen från gårdens får har ofta köpts in av Wålstedts textilverkstad i Dala Floda. Där har den bereds, spunnits och färgats till ett gobelänggarn med vacker lyster. Garnet har sedan vävts till monumentala vävar för offentlig miljö skapade av textilkonstnär Helena Hernmarck i USA.
Av ryafårens ull i Warevika tillverkas idag garn till främst hantverk. En del ull färgas och spinns på slända eller spinnrock hemma på gården, medan en större mängd skickas till några få spinnerier som har kunskap och möjlighet att spinna den långa ullen. Skinnen används också till hantverksprodukter och bereds i Tranås. När du köper produkter från Warevika bidrar du till att främja avelsarbetet av en fortsatt utrotningshotad fårras.
Ryafårets historia
ur boken ”Axel Nilsson” av Louise Brodin (museiman o föregångare)
Flossade vävnader s.k. ryor, användes redan på medeltiden som täcke i sängen och i Bohuslän hade fiskarna ryor med sig till sjöss. Ullen i vävnaden värmde även om den blev våt. Axel Nilsson (1872-1924) intendent för Röhsska museet hade ansvar för över hundra vävda ryor, de äldsta från 1600-talet. Han förundrades över den skimrande starka och långa ullen som innefattade flera av dessa vävnader och sökte med ljus och lykta efter sådant garn, men han fick överallt höra att ”sådan ull och sådant garn, som användes till de gamla ryorna finns inte längre”. Anders Zorns hustru Emma fick kännedom om att Axel letade efter får med speciellt glansig ull och kontaktade honom. Hon berättade att dalkullorna runt i kring Mora fortfarande använde sig av fårskinn med ”knorrull” när de tillverkade pälsbräm till sina dräkter. Kunde det vara sådan ull Axel eftersökte?
Vid midsommartid 1915 begav sig därför Axel tillsammans med goda vännerna Carl och Maria (Maja) Mannheimer från Nedre Tjöstelsröd i Ljungskile till Dalarna för att försöka finna några av dessa sällsynta får. De fick tips om att söka fåren i Skattungbyn och mycket riktigt, här var stugorna fyllda av den ”rätta ullen” med de långa glänsande täckhåren. Fåren hade precis dragit till skogs på sommarbete så det dröjde ett tag innan Axel ur besättningen kunde plocka ut närmare 15 får. Dessa får fraktades sedan till Mannheimers gård i Ljungskile där ett avelsarbete påbörjades. Besättningen växte med åren till närmare 40 tackor och ryafåret var för tillfället räddat!
Ryafårets ull från Tjöstelsröd användes till de första modellerna stickade av Bohus Stickning. Bohusstickning (1939-1969) var inledningsvis ett nödhjälpsarbete i Bohuslän men blev med tiden ett kvalitetsbegrepp och plaggen såldes i de finaste varuhusen på den internationella marknaden. Hervod Gleerup från gården Gömme i Svanesund var tillsammans med bl. a Maja Mannheimer en av styrelseledamöterna när Bohusstickning startade.
