Hamn är bohuslänskans ord för höglänt utmarksområde. Kultehamn och
Storehamn är välkända utmarksområden på Orust, men begreppet Wareviks
Hamn har förvunnit.
Wareviks Hamn var utmarken till hemmanen Westra och Östra Kollungeröd,
Kjebo, Angrimseröd, Bö Östergården, Vestra och Östra Röra, Presttorp, Mölneby,
Ängås, Mulltorp, Resorseröd, Öde Långelanda och Gömme.
Den södra delen av området sträckte sig från salteriet i Sesterviken till Börsgård
och gränsade mot Mulltorp, Ängås och Gömmes ägor. I norr gränsade området mot Surdal.
Ortsnamnet dyker upp för första gången 1534 i ett norskt diplom som benämningen på ett skogsområde – Warmeuig skog. Diplomet avser en tvist om vem som hade rätt till skogsområdet. Timmer var värdefullt och skeppades i stora mängder från Orust.
I storskiftet 1790 skiftades Wareviks Hamn och i samma härad skiftades Kultehamn. Epoken Kultehamn var relativt kort men flera av torpen i Wareviks Hamn finns kvar än idag om än ombyggda eller nyuppförda.
Hasslebacken, Kärreberg, Lindeberg, Pinan, Plågan, Bråten och Fagerhult är några av dessa torp. Flera av torpen fanns redan på 1700 – talet.
Torven var viktig som bränsle och en förmån som ingick i torparnas arrende. I skifteshandlingar framgår hur torvmossarna delades upp mellan gårdarna .
På storskifteskartan syns t ex Kållemyren, Getebergsmyren och Björnemossen. Getebergsmyren låg nära Pinan och Plågan. Björnemossen längs den gamla vägen från dagens Kärreberg . När dessa torvmossar skiftades 1858 godkändes körvägar på sex alnars bredd till mossarna.
På den här tiden var Hjälperödsvägen en fägata, där boskapen föstes till betet i utmarken. Skogen var skövlad och använd i sillperiodens trankokerier. Torv var jämte ljung det huvudsakliga bränslet. Färjan roddes över sundet och Svanesunds centrum låg vid färjeläget.
I en handling från laga skiftet i början av 1900 – talet yttrades en gemensam önskan från gårdarna i Svanesund om att få bo kvar på de gamla tomterna eller om utflyttning skulle visa sig nödvändig, ”under alla omständigheter icke måtte företagas till Wareviken”.
I boken Ortnamnen i Orust Östra Härad från 1940 står att andelarna i Varreviken ”Fortfarande ligga huller om buller….folket har knappt självt närmare reda på ägoförhållandena” sXIII.
Det är oklart var ordet Wareviken kommer från och det finns flera olika stavningar. Det kan åsyfta det något krökta sundet mellan Orust och fastlandet. Folke Almegius hänvisar till samma bok. ”En teori är att ordet ”Var” är samma som i namnet Varekil och betyder (sand)strand. Betydelsen skulle då bli ”viken med sandstranden”. Det är frestande att tro att detta syftar på torpet Sandviken, som ligger intill Hålebäcken och ingår i den s.k. Lilla Varrevikens allra nordligaste del.
Vidare skriver Folke Almegius 2022-12-02:” Det är mycket intressant och värdefullt med ert initiativ att dokumentera det stora utmarksområde som förr kallades Wareviks Hamn och ligger i socknarna Långelanda och Myckleby”
I takt med att marken skiftades har begreppet Wareviks Hamn försvunnit – nu återuppstår det och förhoppningsvis kan området få sin rättmätiga plats bland Orusts kulturmiljöer liksom Kultehamn och Storehamn.
/Elisabet Hedenbergh 221203